Så vem är användaren av Ubuntu?
Den frågan är inte lätt att besvara. Precis som andra operativsystem finns det ett stort urval av användare. Min erfarenhet grundas på min närmsta familj. Och den stora användaren förutom mig är min pappa. Men han är verkligen inte en användare på min nivå. Han hatar datorer och IT i största allmänhet. Han vägrar att skaffa mobiltelefon och under sin yrkeskarriär lyckades han att bli avstängd från sin arbetsgivares interna datanät, för att supportavdelningen gav upp hoppet om honom.

För några år sedan fick min pensionerade pappa låna en gammal bärbar dator av min farbror. Min farbror krävde att jag försåg pappa med Internet inledningsvis. Efter en kortare period trodde min farbror att min pappa skulle vara fast och skaffa sitt egna Internet. Så fel han hade.

Under en längre tid använde min pappa datorn med Windows XP och mitt 3G-modem. Det fungerade men så tappade jag mitt modem på tåget till Örebro.
Då fick jag en ny modell av modem och helt plötsligt blev det problem med min pappas dator. Han blev gång på gång nedkopplad och irriterade sig på att det tog otroligt lång tid att ladda en webbplats.

Jag var osäker på vad som orsakade problemet, men delar av problemen var kopplade till att det nya modemet ställde krav på USB-portens hastighet. Men problemen var större än så, operativsystemet krävde mer ledigt minne för att hantera det nya anslutningsprogrammet. Till slut tröttnade jag på alla klagomål.

Så jag tog en gammal, mycket gammal, bärbar Compaq dator och installerade lubuntu på den. Sedan fixade jag så att min pappa automatiskt loggar in på datorn och aktiverar modem och loggar in på mobilleverantören.

Det var med spänning jag lämnade över datorn till min pappa.

Han började använda min fixade dator för en månad sedan och han är väldigt nöjd. Datorn startar snabbt. Det är inget krångel för att komma in i maskinen och ansluta till internet. Och webbläsaren är snabb och utan problem. Han är så nöjd att jag inte vet hur jag ska få tillbaka datorn jag har lånat ut.

Visst hade vi inledande problem. Lubuntu använder högsta möjliga upplösning på skärmen automatiskt. Men min skumögda pappa krävde en lägre upplösning. Så jag var tvungen att dyka ner i en konfigurationsfil för att fixa detta. Men det var två minuters jobb för mig.

Då och då när jag besöker pappa kör jag kommandona ”sudo apt-get update/upgrade” så han har ett välpatchat system, precis som jag har.

Det är spännande hur min pappa kan använda ett operativsystem med ett resurssnålt grafisk gränssnitt samtidigt som jag kan installera samma operativsystem på en affärskritisk server, eller en avancerad arbetsplattform med en massa grafiska effekter. Ingen av oss ger avkall på säkerheten och stabiliteten i ett operativsystem. Samtidigt som ingen av oss ger avkall på enkelheten i att använda en dator. I botten är det samma moderna operativsystem men anpassat av var och en av oss för vårt unika behov.

Detta är helt klart en av Ubuntus styrkor enligt mig. Nu fattas det bara att vi talar om det för resten av landets datoranvändare. Jag tror på det goda exemplet som i mitt fall är min pappas lösning. Jag hoppas få höra andra goda exempel om småföretagaren som nyttja Ubuntu i sin verksamhet, skoleleven eller studenten som har hittat den perfekta plattformen för sina studier i Ubuntu.